The King of Fruits
Sen gick jag runt och bjöd mina svenska vänner på frukten och fick höra mest kommentarer liksom "Åh! Vad gott det var" eller "Åh, vad god den var". Från dem som åt dem för första gången. De som smakat på den förut sa t.ex. "Litchi är ju jättegott". En likasinnad sa "Det här har jag väntat hela thailandsresan på". Det är precis vad jag gjort.
Förra veckan lyckades jag hitta två stycken ställen som sålde "ban":s, is- och sockerlags-mixade drinkar där de hade litchi. På ett ställe sa jag till att jag ville ha mycket frukt och de fattade faktiskt. De frågade om jag ville ha 100% frukt... Vilken lycka! En thailändare som faktiskt verkade förstå, otroligt men sant. Jag svarade att jag kunde ta lite "sauce", som de kallade det(de var ju inte så bra på engelska och min thai var lite för kort), jag tänkte att jag måste ju ändå prova dricka det på thai-vis när jag är i Thailand. Ru-hu-hu-huggigt gott. Nu har jag även frukten själv.
Färsk litchi här ser lite röd-brun ut med ganska långa "taggar". Importen i Sverige jag ätit har varit helbrun och med väldigt korta "taggar". Av dem så smakar också bara 1/3 gott. Av de färska här är det 100% njutning. Sprängfyllda med saft, mycket smak.
Ja, jag skulle vilja kalla litchi för "The King of Fruits"
Durian brukar kallas the king of fruits, men jag tycker inte riktigt den förtjänar namnet. Fet och smakrik är den, men det är just vad den är. Fet.
För mig är frukt saftig, god och smakar antingen sött, surt eller en blandning av de båda. Durian är inte saftig, inte god, smakar väldigt blandat och det är varken sött eller surt. (Kanske något söt, kanske något god, men inte det andra)
Litchi är en saftbomb av fräschhet och exklusivitet. Den påminner om fläderbär, men är inte konstig. Den påminner om citron, men är inte alls sur eller lika platt som citronen. Den har ett djup och en verklig fruktighet som inte finns någon annanstans. En perfekt tillflykt i 30+-grader-i-skuggan-varma Thailand, men tillräckligt god för det svenska hovet. Där kan man tala Frukt
Roligt att du gillar litchie. Min egen absoluta favorit är rambutan. Jag kränger gärna ett kilo själv. :) Och mangosteen är underbart! Fast ltie kladdigt... Och så är det gott att äta Nóoj nâa ibland (custard apple på engelska). Fast det är ett pilljobb att först få av skalet och sen ut med alla kärnorna. Också kladdigt, men trevligt när man sitter o småpratar lite en kväll...
Jag har full förståelse för att du inte har fastnat för durian. Det är det inte många som gör. Har du testat jackfruit? Den är väldigt trevlig! Utanpå ser den ut ung som en durian fast med mkt kortare taggar o så kan de vara jättestora. Inuti är det små gula fruktbitar. Jag kan inte hur man delar den o så - det är bäst att överlåta åt en thai att fixa. Man kan också köpa "färdigrensat" ibland. Ha det gott! :)
Jomen du, litchi är grejt. Men rambutan är ju ungefär i samma klass skulle jag säga. Fast på svenska affärer är litchi ändå bättre än rambutan, som oftast ser lite rutten ut.
Inte för att jag kan nåt om frukter, men jag vet vad jag tycker om. En favorit från SriLanka var ju färskpressad limejuice. Jag ångrar att jag inte offrade maghälsan på att smaka sockerrörsjuice i HongKong. Det hade nog varit kung.
Härligt med färsk frukt ! Men jag håller med Emma - rambutan är bäst !
kram !!
Sockerrörsjuice är inget att hurra för. Jag har bara smakat färskpressad, thailändsk men det smakar ju bara socker... Föga oväntat... :)
Limejuicen i Thailand smakar som mammas hemgjorda citronsaft. Kungligt.