Kantarellsmak och persiljemonark
Såg på nyhetsmorgon på fyran imorse 6.20(parentes) en kock med svart, krulligt hår göra smörstekta kantareller inlagda i en omelett. Det såg grymt gott ut och jag funderade på om han var italiensk. Nåja, de funderingarna tog inte speciellt mycket utrymme utan det var framför allt maten som var intressant.
- En intressant grej han gjorde var att han använde både smör och olivolja, det bästa från två riken, när han stekte. För då fick han hög värme av oljan men ändå smörsmak. Intressant idé, indeed. (Hädanefter "III")
- Två intressant grej var att han i en sådan röra gjorde röran ännu saligare med kantareller, men väntade med löken. Han ville inte fräsa den mjuk, som man brukar, utan ha kvar lite krisp i den. Han varken pressade eller krossade vitlöken utan hackade den bara liksom vietnameserna och så druttade han i alltihopa strax innan allt var klart. III
- Tre intressant grej var att också stekte äggen i en sån olivoljesmörröreriröra och *väldigt* kort tid så att han fick gulan och grejorna till viss del inte lika hårt stekta. För att få det krämigt, påstod han, och jag tänkte att tillsammans med smörsmak och fin stekning så blir det nog *väldigt* gott. III
- Fyra intressant grej var att han tog *väldigt* mycket persilja. III
Persilja- min favoritbladkrydda tillsammans med dragon- kallades typ gudarnas krydda i det antika Grekland, eller något sånt där som jag läste en gång. Den används också i påskmåltiden av Israeliterna. Grekerna använde det, tilläggningsvis, som segerkrona för de som vann tävlingar.
Bra länk här nedan jag använde som källa. Intressant tyckte jag också att en nära släkting till en av mina andra favoriter, koriander, också används i Israeliternas påskmåltid, enligt källa. Påskmåltiden är ju något väldigt centralt och stort i bibeln, så kryddorna har viss ära där alltså.
Referenser
Jag tyckte för en gångs skull att wikipedia inte var bra, men du kan slå upp det där om du vill läsa lite mer om botaniska fakta och blablabla tråååkigt... Man måste vara detaljtekniskt intresserad om sånt ska vara roligt.
Det brukar finnas mer fakta att hitta på engelska sajter så jag kan tipsa att på engelska heter persilja "parsley" och dragon "tarragon".
Jag gjorde en vits en gång som 12-åring... eller något sånt där...
- "vet du vad Elvis Presleys brorsa heter?"
- "..."
- "Tolvis Parsley!"
ahahaha
jaja...
Kantareller! De är fina! och krämiga. Det jag bäst gillar med svamp är deras krämiga touch. Jag varnar er för min supreme salmon med kantarell-crème bonjour! Hiyaa!!! (ninjarop)
Crème de la crème de la Lindberg! Olé!
Oooh dy pr/atar/ spanska och fr/anskaa pö samma göung? Très bien!
hihihi, Rosa Pantern med Peter Sellers är också roliga filmer. Tänk scenen när han låtsas vara städhjälpen och dammsuger upp deras papegoja/undulat-grej *sugen*
öhmm... jaja...
Kantareller:
länk1 länk2
En intressant grej som stod i "länk2" var att svampen sällan blir maskäten, vilket annars ofta händer svampar. Det tyder på att svampen verkligen är skogsguld, liksom hjortron, eftersom maskarna och larverna inte kommer åt den. (profetisk innebörd)
Prova snabbsmörolivoljestek omelett med smörolivoljestekta kantareller, lök som är något krispigt stekt istället för fräst mjuk och massor med persilja!
- En intressant grej han gjorde var att han använde både smör och olivolja, det bästa från två riken, när han stekte. För då fick han hög värme av oljan men ändå smörsmak. Intressant idé, indeed. (Hädanefter "III")
- Två intressant grej var att han i en sådan röra gjorde röran ännu saligare med kantareller, men väntade med löken. Han ville inte fräsa den mjuk, som man brukar, utan ha kvar lite krisp i den. Han varken pressade eller krossade vitlöken utan hackade den bara liksom vietnameserna och så druttade han i alltihopa strax innan allt var klart. III
- Tre intressant grej var att också stekte äggen i en sån olivoljesmörröreriröra och *väldigt* kort tid så att han fick gulan och grejorna till viss del inte lika hårt stekta. För att få det krämigt, påstod han, och jag tänkte att tillsammans med smörsmak och fin stekning så blir det nog *väldigt* gott. III
- Fyra intressant grej var att han tog *väldigt* mycket persilja. III
Persilja- min favoritbladkrydda tillsammans med dragon- kallades typ gudarnas krydda i det antika Grekland, eller något sånt där som jag läste en gång. Den används också i påskmåltiden av Israeliterna. Grekerna använde det, tilläggningsvis, som segerkrona för de som vann tävlingar.
Bra länk här nedan jag använde som källa. Intressant tyckte jag också att en nära släkting till en av mina andra favoriter, koriander, också används i Israeliternas påskmåltid, enligt källa. Påskmåltiden är ju något väldigt centralt och stort i bibeln, så kryddorna har viss ära där alltså.
Referenser
Jag tyckte för en gångs skull att wikipedia inte var bra, men du kan slå upp det där om du vill läsa lite mer om botaniska fakta och blablabla tråååkigt... Man måste vara detaljtekniskt intresserad om sånt ska vara roligt.
Det brukar finnas mer fakta att hitta på engelska sajter så jag kan tipsa att på engelska heter persilja "parsley" och dragon "tarragon".
Jag gjorde en vits en gång som 12-åring... eller något sånt där...
- "vet du vad Elvis Presleys brorsa heter?"
- "..."
- "Tolvis Parsley!"
ahahaha
jaja...
Kantareller! De är fina! och krämiga. Det jag bäst gillar med svamp är deras krämiga touch. Jag varnar er för min supreme salmon med kantarell-crème bonjour! Hiyaa!!! (ninjarop)
Crème de la crème de la Lindberg! Olé!
Oooh dy pr/atar/ spanska och fr/anskaa pö samma göung? Très bien!
hihihi, Rosa Pantern med Peter Sellers är också roliga filmer. Tänk scenen när han låtsas vara städhjälpen och dammsuger upp deras papegoja/undulat-grej *sugen*
öhmm... jaja...
Kantareller:
länk1 länk2
En intressant grej som stod i "länk2" var att svampen sällan blir maskäten, vilket annars ofta händer svampar. Det tyder på att svampen verkligen är skogsguld, liksom hjortron, eftersom maskarna och larverna inte kommer åt den. (profetisk innebörd)
Prova snabbsmörolivoljestek omelett med smörolivoljestekta kantareller, lök som är något krispigt stekt istället för fräst mjuk och massor med persilja!
Sub-stantiv
likt en u-båt(eng. "sub", submarine) finns här en underliggande mening. Läs och njut
Fotboll. Installation. Tommy. CD-skiva.
Spel. Nyfikenhet. Manchester United.
Rum. Stol. Säng. Dator!
Dator, dator, dator
spel, spel, spel
Funderingar. Taktik. Manager.
Trelleborgs FF. "Thyllet". Lirare
Glädje
Mörker. Sömn? Vaknatt.
Thyllet. Skada. Sorg.
Pengar... Fattigdom.
Euro cup. Motståndare: Huvudstadslag
Vinst. Glädje
Mittfältare? Spelskapare?
Varianter. Resultat: Fågel, Fisk.
Blåmes, Blåval.
Skador. Förluster.
Nergång. Superettan. Avslut.
Tröst. Glädje. Ljus
Sömn? Nekande Olle
Åtvidabergs IF.
Glädje, glädje! Vinst!
Albatross! Fågel!
Trading, spelarköp. Illamående
Träning? Deltid. Oeffektivitet
Rik. Köp? Nedslag
Fattig. Rik? Fattig. Sanning.
Enköpings SK. "Gussen"?
2-0 ... 2-4
"Gussen"... Idiot
Lag. Besvikelse.
Avslut.
Manchester United? Nästkommande
Yes!
Fotboll. Installation. Tommy. CD-skiva.
Spel. Nyfikenhet. Manchester United.
Rum. Stol. Säng. Dator!
Dator, dator, dator
spel, spel, spel
Funderingar. Taktik. Manager.
Trelleborgs FF. "Thyllet". Lirare
Glädje
Mörker. Sömn? Vaknatt.
Thyllet. Skada. Sorg.
Pengar... Fattigdom.
Euro cup. Motståndare: Huvudstadslag
Vinst. Glädje
Mittfältare? Spelskapare?
Varianter. Resultat: Fågel, Fisk.
Blåmes, Blåval.
Skador. Förluster.
Nergång. Superettan. Avslut.
Tröst. Glädje. Ljus
Sömn? Nekande Olle
Åtvidabergs IF.
Glädje, glädje! Vinst!
Albatross! Fågel!
Trading, spelarköp. Illamående
Träning? Deltid. Oeffektivitet
Rik. Köp? Nedslag
Fattig. Rik? Fattig. Sanning.
Enköpings SK. "Gussen"?
2-0 ... 2-4
"Gussen"... Idiot
Lag. Besvikelse.
Avslut.
Manchester United? Nästkommande
Yes!
Matimellan-världen
Var, för ett tag sen, hemma hos min bästa kompis Tobias, som jag känt i några år nu, och vi fick då för oss att vi skulle göra mat. Tobias erkände sig inte vara någon jättehjälte i köket så jag tog mitt ansvar och stod för att vi inte behövde handla utan vi kunde ta det vi hade för att sedan förvandla det till cuisine extraordinaire!
Sagt och gjort åkte lite cous cous och en burk vita bönor fram. Jag råkade veta att de hade gott om vitlökssås så jag såg tillfället att göra en röra!
Cous cousen, vilket jag aldrig tidigare gjort, råkade bli lite mosig när jag hade för hög värme på de ovana plattorna, men det blev i alla fall en salig röra med couscous, bönor, vitlökssås och en kryddmix de hade med lite kanel och grejor. Tyvärr var gurkan körd, den var långt gången in i slemstadiet, men jag kände att vi hade någon slags medelhavshärstammande rätt. Sann var den aningen för när jag smakar känner jag ju på en gång att vi har någon slags turkisk-libanesisk-aktig "thing going on here". Allt som saknades var köttfärsjärpar och salladslök... och den där gurkan...
Sen dess så har jag vart lite halvsåld, eller kanske än mer, på medelhavsrätter. Jag har alltid älskat sån mat, men jag har inte ätit mycket mer än den alldagliga kebaben och en del italienskt. Rent gastronomiskt är de ju väldigt framstående i regionen öst om medelhavet till och med norr om medelhavet. Om man kommer in i Spanien och Frankrike så får man göra några undantag... Alltså jag menar att jag inte funnit någon speciell tjusning i deras Paellas och grejor. Men jag kanske får omvända mig sen.
Det är först nyligen jag upptäckt läckerheter som bulgur och vitlöksdressingar, när jag levt som mjölkallergiker en hel del av livet, men sådant jag har smakat, som det där fruktansvärt goda kebabköttet min mamma gjorde ett tag när jag bodde hemma, har varit nära till hands i dagdrömmarna de senaste dagarna. Inte blev det bättre av att jag och Tommy(killen jag bor inneboende hos) gick in i vitlöksbröd wonderland(cred till Tommy för perfekt skorpgyllenrostning i ugnen) och drog på en fet kycklinggryta med guldfågelnkyckling(det bästa av svensk kyckling, [författaren rekommenderar]) creme fraiche med vitlök och örter och en del blandade grönsaker *och till det* färsk tagliatellepasta på durumvete(förstås) som Tommy kokade perfekt. Halleluja! Det är allt jag har att säga
Känner smaken hälsa på i hjärnan bara jag beskriver det för er. Det är vad jag kallar härlighet
Sagt och gjort åkte lite cous cous och en burk vita bönor fram. Jag råkade veta att de hade gott om vitlökssås så jag såg tillfället att göra en röra!
Cous cousen, vilket jag aldrig tidigare gjort, råkade bli lite mosig när jag hade för hög värme på de ovana plattorna, men det blev i alla fall en salig röra med couscous, bönor, vitlökssås och en kryddmix de hade med lite kanel och grejor. Tyvärr var gurkan körd, den var långt gången in i slemstadiet, men jag kände att vi hade någon slags medelhavshärstammande rätt. Sann var den aningen för när jag smakar känner jag ju på en gång att vi har någon slags turkisk-libanesisk-aktig "thing going on here". Allt som saknades var köttfärsjärpar och salladslök... och den där gurkan...
Sen dess så har jag vart lite halvsåld, eller kanske än mer, på medelhavsrätter. Jag har alltid älskat sån mat, men jag har inte ätit mycket mer än den alldagliga kebaben och en del italienskt. Rent gastronomiskt är de ju väldigt framstående i regionen öst om medelhavet till och med norr om medelhavet. Om man kommer in i Spanien och Frankrike så får man göra några undantag... Alltså jag menar att jag inte funnit någon speciell tjusning i deras Paellas och grejor. Men jag kanske får omvända mig sen.
Det är först nyligen jag upptäckt läckerheter som bulgur och vitlöksdressingar, när jag levt som mjölkallergiker en hel del av livet, men sådant jag har smakat, som det där fruktansvärt goda kebabköttet min mamma gjorde ett tag när jag bodde hemma, har varit nära till hands i dagdrömmarna de senaste dagarna. Inte blev det bättre av att jag och Tommy(killen jag bor inneboende hos) gick in i vitlöksbröd wonderland(cred till Tommy för perfekt skorpgyllenrostning i ugnen) och drog på en fet kycklinggryta med guldfågelnkyckling(det bästa av svensk kyckling, [författaren rekommenderar]) creme fraiche med vitlök och örter och en del blandade grönsaker *och till det* färsk tagliatellepasta på durumvete(förstås) som Tommy kokade perfekt. Halleluja! Det är allt jag har att säga
Känner smaken hälsa på i hjärnan bara jag beskriver det för er. Det är vad jag kallar härlighet
Power to the Jazz!
Jazz har alltid legat mig varmt om hjärtat. När min själ inte tog emot jazzen så tvingade jag mig själv att lyssna på det tills jag lärde mig. Nu älskar jag det fullt ut, mer än mycket annat.
Vad är då jazzens plats i mitt hjärta?
Ollezz är min jazziga mail
Dazzling är ett av mina favoritord
En av mina bästa konserter är jazzafton på EFS i Bersika med Tobias Helen på kontrabas, den där kände Pitekillen jag glömt namnet på nu som spelade typ elhammond eller något sådant och deras fruar som sjöng till någon trummis ackompanjemang.
Min favoritanimeserie är Cowboy Bebop(vilken DVD-box jag för övrigt har i min ägo förstås) som har jazzmusik som ett tydligt tema.
Miles Davis - Kind of Blue är en av mina absoluta favoritskivor
Judeinspirerade Jamie Cullum ligger i CD-spelaren just nu
Norah Jones är min favoritartist på "the hit charts"(och typ den enda jag skulle lyssna på därifrån :P ) **
Både Japan och Jazz börjar med "Ja".
"Ja" är på det svenska språket jakande, medhållande, positivt... Något som till stor del finns i mitt liv. Sen har vi ju den underbara bibelversen i Andra Koritierbrevet 1:19-20(Bibeln) för er som är intresserade av det.
Ja, det finns mycket att säga, men jag ska inte ge er allt på en gång. Jazz är bra i alla fall. Liksom jag skrev i inlägget innan så finns det vissa ytterligare färgningar till musiken förutom grunden. Jazzen, som växte fram i blandkulturella sammanhang i ett kristet, nytt USA som präglades av fritänkande, nyskapande och kreativitet, den består mycket riktigt inte bara av en vanlig musikkärna utan präglas av synkopspelande, swing, blå toner och mer för att göra musiken riktigt levande. Jag var på ett seminarium med Bob Brozman en gång i mina gymnasieår och blev där påmind om vikten av rytmer och icke-tons-ljud(klatschningar osv som han nyttjade genom att slå på sin gitarr.) Han berättade också om att den bästa musiken gjordes där kulturer blandades och fick ge till varandra, vilket var hans erfarenhet efter att ha rest världen över och studerat.
Min fråga nu är då: Varför finns det så lite jazz idag?
Samhällets törst efter jazz visas klart och tydligt när en artist som Norah Jones slår igenom så omfattande och stort. "Her debut album Come Away With Me sold 18 million copies worldwide and won 5 Grammy Awards in 2003" - last.fm
Det var en stor jazzrevolution i internationella världen runt 1920-talet. Men det förbjöds på många håll i världen i samband med stor förföljelse. Det illustreras till exempel i filmen Swing Kids från 1993 som jag faktiskt har i min ägo hemma i Piteå någonstans. Den filmen handlar om när nazityskarna förföljer Django-älskande*, swingdansande ungdomar för sina fria och härliga hjärtan. Japanerna förbjöd också jazzen runt det sena 30-talet, men när amerikanarna invaderade och vann kriget så växte jazzen explosionsartat där runt 40- och 50-talet. Massor med jazzklubbar finns idag i Japan och också på många andra håll i världen - jag älskar Åhléns-storsäljaren jag köpte, Rain, en pocketbok som handlar om en modern kontraktsmördare i Japan som blir kär i en jazz-pianist - men vart har jazzen tagit vägen egentligen?
Jag hittade en ganska väl skriven artikel på All about JAZZ hemsida:
Artikeln (öppnas i ett nytt fönster)
Han tar mycket riktigt upp att det finns massor av jazz, men att karaktären som förut funnits nu är otydlig och hänvisar, mycket riktigt, tillbaka till den klassiska musiken varifrån all dagens musik egentligen härstammar. Vi har ju haft två stora historiska steg inom musikvärlden där det första är den klassiska musiken(mycket bra musik för övrigt.[Författarens tips: Om du inte gillar Mozart o grabbarna, kolla då upp modern filmmusik liksom John Williams m.fl.])
Att det finns massor av jazz i alla dess former är inte konstigt med tanke på hur mycket musik det finns. Vi är nu över 6 miljarder människor på jorden och musik har aldrig vart så stort i alla dess former. Dessutom handlar det inte bara om musikerna respektive publiken längre utan musiken har kommit till folket mer och mer i och med idol-intagningar osv. Men vart är vi på väg?
Jag känner att det tredje och det sista, märk det sista, steget i musikvärlden ska komma. Från klassisk, till jazz till ... vadå? Det återstår att se. Men jag känner på mig att stepping och breakdance kommer ha en naturlig del i det hela ;p
* Django Reinhardt
** Efter att ha kollat up lite hitlistor ser jag att Lifehouse fanns med där uppe i den amerikanska och de kan jag ju erkänna som bra, faktiskt.
Läs också:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazz
Ätit idag:
Kladdkaka med havrekuddar. Klockan är nästan fyra och jag har inte ätit något annat än det. Däremot har jag ätit mååånga havrekuddar :)
Vad är då jazzens plats i mitt hjärta?
Ollezz är min jazziga mail
Dazzling är ett av mina favoritord
En av mina bästa konserter är jazzafton på EFS i Bersika med Tobias Helen på kontrabas, den där kände Pitekillen jag glömt namnet på nu som spelade typ elhammond eller något sådant och deras fruar som sjöng till någon trummis ackompanjemang.
Min favoritanimeserie är Cowboy Bebop(vilken DVD-box jag för övrigt har i min ägo förstås) som har jazzmusik som ett tydligt tema.
Miles Davis - Kind of Blue är en av mina absoluta favoritskivor
Judeinspirerade Jamie Cullum ligger i CD-spelaren just nu
Norah Jones är min favoritartist på "the hit charts"(och typ den enda jag skulle lyssna på därifrån :P ) **
Både Japan och Jazz börjar med "Ja".
"Ja" är på det svenska språket jakande, medhållande, positivt... Något som till stor del finns i mitt liv. Sen har vi ju den underbara bibelversen i Andra Koritierbrevet 1:19-20(Bibeln) för er som är intresserade av det.
Ja, det finns mycket att säga, men jag ska inte ge er allt på en gång. Jazz är bra i alla fall. Liksom jag skrev i inlägget innan så finns det vissa ytterligare färgningar till musiken förutom grunden. Jazzen, som växte fram i blandkulturella sammanhang i ett kristet, nytt USA som präglades av fritänkande, nyskapande och kreativitet, den består mycket riktigt inte bara av en vanlig musikkärna utan präglas av synkopspelande, swing, blå toner och mer för att göra musiken riktigt levande. Jag var på ett seminarium med Bob Brozman en gång i mina gymnasieår och blev där påmind om vikten av rytmer och icke-tons-ljud(klatschningar osv som han nyttjade genom att slå på sin gitarr.) Han berättade också om att den bästa musiken gjordes där kulturer blandades och fick ge till varandra, vilket var hans erfarenhet efter att ha rest världen över och studerat.
Min fråga nu är då: Varför finns det så lite jazz idag?
Samhällets törst efter jazz visas klart och tydligt när en artist som Norah Jones slår igenom så omfattande och stort. "Her debut album Come Away With Me sold 18 million copies worldwide and won 5 Grammy Awards in 2003" - last.fm
Det var en stor jazzrevolution i internationella världen runt 1920-talet. Men det förbjöds på många håll i världen i samband med stor förföljelse. Det illustreras till exempel i filmen Swing Kids från 1993 som jag faktiskt har i min ägo hemma i Piteå någonstans. Den filmen handlar om när nazityskarna förföljer Django-älskande*, swingdansande ungdomar för sina fria och härliga hjärtan. Japanerna förbjöd också jazzen runt det sena 30-talet, men när amerikanarna invaderade och vann kriget så växte jazzen explosionsartat där runt 40- och 50-talet. Massor med jazzklubbar finns idag i Japan och också på många andra håll i världen - jag älskar Åhléns-storsäljaren jag köpte, Rain, en pocketbok som handlar om en modern kontraktsmördare i Japan som blir kär i en jazz-pianist - men vart har jazzen tagit vägen egentligen?
Jag hittade en ganska väl skriven artikel på All about JAZZ hemsida:
Artikeln (öppnas i ett nytt fönster)
Han tar mycket riktigt upp att det finns massor av jazz, men att karaktären som förut funnits nu är otydlig och hänvisar, mycket riktigt, tillbaka till den klassiska musiken varifrån all dagens musik egentligen härstammar. Vi har ju haft två stora historiska steg inom musikvärlden där det första är den klassiska musiken(mycket bra musik för övrigt.[Författarens tips: Om du inte gillar Mozart o grabbarna, kolla då upp modern filmmusik liksom John Williams m.fl.])
Att det finns massor av jazz i alla dess former är inte konstigt med tanke på hur mycket musik det finns. Vi är nu över 6 miljarder människor på jorden och musik har aldrig vart så stort i alla dess former. Dessutom handlar det inte bara om musikerna respektive publiken längre utan musiken har kommit till folket mer och mer i och med idol-intagningar osv. Men vart är vi på väg?
Jag känner att det tredje och det sista, märk det sista, steget i musikvärlden ska komma. Från klassisk, till jazz till ... vadå? Det återstår att se. Men jag känner på mig att stepping och breakdance kommer ha en naturlig del i det hela ;p
* Django Reinhardt
** Efter att ha kollat up lite hitlistor ser jag att Lifehouse fanns med där uppe i den amerikanska och de kan jag ju erkänna som bra, faktiskt.
Läs också:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazz
Ätit idag:
Kladdkaka med havrekuddar. Klockan är nästan fyra och jag har inte ätit något annat än det. Däremot har jag ätit mååånga havrekuddar :)