Äntligen! Finally
Player
Tog precis bort WinAmp från datorn. Efter ett låångt förhållande så är det nu helt slut och jag kör all musik i BS.Player som jag använder till video också.
Framför allt så känns BS bara bättre. Allt bara är roligare. Sen är det ju ett bra program också, bland annat så hämtar den automatiskt hem codecs som behövs och har allmänt bra service.
Grymt bra att dra in lite videos i musikplaylisten också, om det inte är så att man behöver resurserna - ffa om man redan kör något i fullscreen.
RARGH!! ROCK!!!
Blindside släpper nytt album tillsammans med HOWARD BENSON!!! FINALLY
Such awesomeness
kommer bli brutalt. Blindside själva säger att det kommer bli bandets bästa album, och jag anar att det kan bli det största musikaliska verket i mänsklighetens historia. Tycker synd om tröga idioter som sitter fast i Mozart eller 60-talsrock(tänker Hendrix, Led Zeppelin) eller whatnot och missar det här!
Jag missar iaf ingenting, och du kommer inte missa något heller om du håller fast vid min blogg ;)
Hur som helst blev jag brutalt taggad och sitter nu mitt i natten och krämar maxvolym i hörlurarna så att just nu kittlar det i öronsnibbarna till After you're gone. Drar omkring ädelstenar och spränger i Bejeweled 2 samtidigt som playlisten tickar full med Aaron Gillespie(Underoath+the Almost eg.) och Blindside.
mmmmm... hjärnsaft...
Underoath
jag har lyssnat rätt mycket på ett band som heter Underoath. Tidigare omnämnt säkert, iaf i ett truminlägg för ett tag sen då jag nämnde Aaron Gillespie. Lyssnat lite på deras senaste album från 2008 nu idag. Det är väldigt bra! Massor likt Blindside :D Det är något man förväntar sig från dem. Att de växer in i att göra den absolut bästa musiken. Alltså Blindsides.
Tror fortfarande att deras album They're only chasing safety blir svårslaget som deras absolut bästa. Det är ju så ruggigt bra! Men det är gott med mer riktigt bra musik :)
twummov
Hittade den klassiska rubriken på ett forum "Vem är den bästa trummisen?"
Självklart dyker det in idioter som säger Hellhammer och andra dödsmetaltöntar, meeeen... det funkar ju inte.
När du läst vad jag skrev så kommer du förstå att jag respekterar många sådana väldigt mycket, men main stream-andan har ju inget annat än fel. Jag har inte lyssnat så mycket på hård black metal osvosv, men jag uppskattar trummisar som Horde och en annan norsk kille som spelar i Extol. Även om Extol inte riktigt hör till kategorin, det är ju nästan lite progg-rockigt :P
men här kommer mitt svar på frågan:
"såna här trådar är ju dömda att fyllas med mycket dumt. Några förmågor har i alla fall lyckats nämna Vinnie Colaiuta och några andra...
De bleknar däremot i jämförelse med Jeff Porcaro.
Det viktigaste för en trummis i modern musik är att skapa sounds och ge låtar en viss känsla, eller touch. Om man vill ha tekniskt avancerat med skumma rytmer så gör man bäst i att kika in galna bongotrumsmästare från typ Ghana, Senegal och det området.
Rytmerna är hjärtat i musiken och definitivt *det* viktigaste instrumentet, vad gäller trummor osv. Om man vill hitta en bra trummis så bör man leta efter sådana som i princip gör band på egen hand. Jeff Porcaro är ett av de bästa exempel man kan hitta när han konstruerat genialiska grejor som Rosanna osv. Simon Philips är bara en skugga, en knapp existens i jämförelse med det egentliga hjärtat till ett av modern tids största band, Toto.
Mike Portnoy i Dream Theater är ett sånt exempel som har den rätta andan, och därför lyckas ganska bra. Även om han inte är direkt jättebra på det han gör så lyckas han och Pertucci leda ett hyfsat bra band tillsammans.
Ett helt annat superbt exempel är Aaron Gillespie från Underoath och the Almost.
Jag tycker allmänt att mycket bra sounds och utveckling finns i Japan, så det är en rekommendation"
Självklart dyker det in idioter som säger Hellhammer och andra dödsmetaltöntar, meeeen... det funkar ju inte.
När du läst vad jag skrev så kommer du förstå att jag respekterar många sådana väldigt mycket, men main stream-andan har ju inget annat än fel. Jag har inte lyssnat så mycket på hård black metal osvosv, men jag uppskattar trummisar som Horde och en annan norsk kille som spelar i Extol. Även om Extol inte riktigt hör till kategorin, det är ju nästan lite progg-rockigt :P
men här kommer mitt svar på frågan:
"såna här trådar är ju dömda att fyllas med mycket dumt. Några förmågor har i alla fall lyckats nämna Vinnie Colaiuta och några andra...
De bleknar däremot i jämförelse med Jeff Porcaro.
Det viktigaste för en trummis i modern musik är att skapa sounds och ge låtar en viss känsla, eller touch. Om man vill ha tekniskt avancerat med skumma rytmer så gör man bäst i att kika in galna bongotrumsmästare från typ Ghana, Senegal och det området.
Rytmerna är hjärtat i musiken och definitivt *det* viktigaste instrumentet, vad gäller trummor osv. Om man vill hitta en bra trummis så bör man leta efter sådana som i princip gör band på egen hand. Jeff Porcaro är ett av de bästa exempel man kan hitta när han konstruerat genialiska grejor som Rosanna osv. Simon Philips är bara en skugga, en knapp existens i jämförelse med det egentliga hjärtat till ett av modern tids största band, Toto.
Mike Portnoy i Dream Theater är ett sånt exempel som har den rätta andan, och därför lyckas ganska bra. Även om han inte är direkt jättebra på det han gör så lyckas han och Pertucci leda ett hyfsat bra band tillsammans.
Ett helt annat superbt exempel är Aaron Gillespie från Underoath och the Almost.
Jag tycker allmänt att mycket bra sounds och utveckling finns i Japan, så det är en rekommendation"
Man é quinna
Nalta pitmååle yer fint...
[översättning: Rubrik: "man e kvinna"(mixdialekt) Första raden: "Lite pitmål är fint"]
Mannequin med tidigare nämnda Katy Perry är seriöst sjukt bra... Den klev in perfekt nu när min Secret and whisper- och Ivoryline-hype lugnat ner sig. Viktigt att få sina doser av vansinnigt bra musik som gör en sådär specialnöjd---
Insåg att jag kanske inte reffat Secret and Whispers album, The Great White Whale, och inte heller Ivoryline's There Came a Lion tillräckligt så här kommer det massa special mentions
Calcium Water
Naptha
FREAK kitchen
NAPALM
Kramkalas
Apelsinchoklad
Träd Gosedjur Myspys
men vänta nu här... jag kan ju inte bara göra en massa random special mentions. Jag ville ju understryka hur bra Secret and Whisper och Ivoryline var. Sen tilläggnignsvis så rånöter jag ju Demon Hunter igen också. De är fina... *dreglaaaar*
[översättning: Rubrik: "man e kvinna"(mixdialekt) Första raden: "Lite pitmål är fint"]
Mannequin med tidigare nämnda Katy Perry är seriöst sjukt bra... Den klev in perfekt nu när min Secret and whisper- och Ivoryline-hype lugnat ner sig. Viktigt att få sina doser av vansinnigt bra musik som gör en sådär specialnöjd---
Insåg att jag kanske inte reffat Secret and Whispers album, The Great White Whale, och inte heller Ivoryline's There Came a Lion tillräckligt så här kommer det massa special mentions
Calcium Water
Naptha
FREAK kitchen
NAPALM
Kramkalas
Apelsinchoklad
Träd Gosedjur Myspys
men vänta nu här... jag kan ju inte bara göra en massa random special mentions. Jag ville ju understryka hur bra Secret and Whisper och Ivoryline var. Sen tilläggnignsvis så rånöter jag ju Demon Hunter igen också. De är fina... *dreglaaaar*
Ont i nacken...
... Har headbangat så mycket :P Men det är inte så farligt ändå, man får ju försöka ha lite teknik så det inte går så hårt åt när man står i flera timmar och skakar. Roligt hade jag i alla fall!
Var på musikfest tjugofyra här i Bergsviken utanför Pite :) Ett riktigt bra arrangemang även om man skulle kunna ha önskat mer av publiken och sådär.
http://www.tjugofyra.com
Jag var där från efter 24 någon gång till och med 6 på morgonen någon annan gång. Tänkte först gå och lyssna på lite jazzband/softband och grejor mitt på dagen, men jag var för slö och det var inte nog attraktivt :P
Men snart jag hade kommit dit så klöste det igång rejält med Sebaot . De påminde nog om gamla, klassiska svenska rockgruppen Jerusalem men det var allmänt rolig och inspirerad musik. Det var min favoritpunkt på kvällen :)
Senare, efter ett par andra band(programordningen på sajten är en bit ifrån verkligheten), så klev Night Sky från Sorsele upp. Det var en rolig spelning. Vi var ett ganska rejält gäng längst framme framför scenen och hoppade och shake:ade loss. Deras repertoar utstrålade "Vi tycker om att ge bra live och ha roligt när vi spelar tillsammans". Mycket riktigt, när jag pratade med bassisten efteråt så pratade han om vad som var roligt att spela och referrerade till deras fjärdenummer och extranummer Jimi Hendrix - Fire. Julia tyckte att de var bäst och det var helt enkelt en mycket rivig spelning. Jag frågar bassisten "Känner du Emil Hägglund och Henrik Sjöberg?". "Aa, Henrik känner jag och Emil litegrann," svarar han.
Jag vet, jag älskar att säga namn så ingen vet till 100% säkert vad som står egentligen :P
Det tredje nämnvärda var Chained. Här är en länk i deras kedja: http://www.chainedmetal.com/ *fniss*
Det är garanterat inge frigolit eller plast i de där kedjorna, kan jag klart konstatera. Här var det pur metal med mycket ös. Night Sky, några andra och jag stod hängivet framme och headbangade där runt fem på morgonen. Två av låtarna de körde finns samplade på sajten jag nämnde ovan, andra i deras repertoar var, om jag inte missuppfattade namnen, Conquerors, Bound to glory. Tungt, häftigt och bra. Lyxigt för alla lyssnare som vill ha så tungt som möjligt utan hardcore, screamo, black metal osv osv...
Efter att ha avslutat med en jazzlåt under schemapunkten "Softa med Jesus" var det dags att dra hem där jag tillsammans med solrosfrön och en kopp varm nyponsoppa till frukost/kvällsmat hade japanska Mass of the fermenting dregs och sen Underoath på sinnet innan jag somnade. Två låtar som allmänt fastnade med mig hela dagen igår, mina "mind hits", var Fireflight - Liar och Underoath - The Impact of Reason
och när jag ändå passar på och skriver om musik så vill jag passa på att länka en video med Family Force 5 som jag tyckte var cool
Det är en inledande artikel och sen längre ner kommer en grå boxtabell där du får välja spelare och hög kvalité. Nej, du får inte välja låg kvalité :P
http://www.contactmusic.com/new/home.nsf/webpages/familyforce5x14x03x06
Älskar trummisens headbang i början av videon och freeze:en som avslutar den :D
alternativ videokälla: youtube
Piteå-tidningen om 24:
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/ARTIKEL.ASPX?ArticleId=3618411
(recensenten gick nog långt före 00, så han missade det bästa)
Sum nu myu-sick
"Myu" säger katterna i japansk anime jag ser på. Jag tror att de, i sitt språk, säger "myu" istället för mjau men de gör det lite annorlunda i animen, eftersom det är tecknad film antar jag, och säger någon form av korta "myu". Gulligt på nått vis eller nått sånt.
Jaja, nog med slackin'. Här kommer lite länkar
LeAnn Rimes, but doesn't rhyme:
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=133325839
(har lagt ut fler låtar från sitt nya album Family som är riktigt bra)
The Almost, trummisen i Underoath som startat ett nytt projekt med lite poppigare sound. Ganska schysst. Jag gillar låten Southern Weather :D
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=31363280
Fireflight
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=2345663
Sen har jag poppat radio en del på http://www.christianrock.net/ där man kan flöda gratis.
ganska trevligt, även om man får stå ut med en del låtar som inte tilltalar en just då och kvalitén är inte den bästa så det är svårt att lyssna på hög volym när det bäl kommer en bra låt som man vill skruva upp till ^^
Massor med snö i Pite smider. Ljust och trevligt.
Nu ska jag äta torskfilé som morsan har gjort
Power to the Jazz!
Jazz har alltid legat mig varmt om hjärtat. När min själ inte tog emot jazzen så tvingade jag mig själv att lyssna på det tills jag lärde mig. Nu älskar jag det fullt ut, mer än mycket annat.
Vad är då jazzens plats i mitt hjärta?
Ollezz är min jazziga mail
Dazzling är ett av mina favoritord
En av mina bästa konserter är jazzafton på EFS i Bersika med Tobias Helen på kontrabas, den där kände Pitekillen jag glömt namnet på nu som spelade typ elhammond eller något sådant och deras fruar som sjöng till någon trummis ackompanjemang.
Min favoritanimeserie är Cowboy Bebop(vilken DVD-box jag för övrigt har i min ägo förstås) som har jazzmusik som ett tydligt tema.
Miles Davis - Kind of Blue är en av mina absoluta favoritskivor
Judeinspirerade Jamie Cullum ligger i CD-spelaren just nu
Norah Jones är min favoritartist på "the hit charts"(och typ den enda jag skulle lyssna på därifrån :P ) **
Både Japan och Jazz börjar med "Ja".
"Ja" är på det svenska språket jakande, medhållande, positivt... Något som till stor del finns i mitt liv. Sen har vi ju den underbara bibelversen i Andra Koritierbrevet 1:19-20(Bibeln) för er som är intresserade av det.
Ja, det finns mycket att säga, men jag ska inte ge er allt på en gång. Jazz är bra i alla fall. Liksom jag skrev i inlägget innan så finns det vissa ytterligare färgningar till musiken förutom grunden. Jazzen, som växte fram i blandkulturella sammanhang i ett kristet, nytt USA som präglades av fritänkande, nyskapande och kreativitet, den består mycket riktigt inte bara av en vanlig musikkärna utan präglas av synkopspelande, swing, blå toner och mer för att göra musiken riktigt levande. Jag var på ett seminarium med Bob Brozman en gång i mina gymnasieår och blev där påmind om vikten av rytmer och icke-tons-ljud(klatschningar osv som han nyttjade genom att slå på sin gitarr.) Han berättade också om att den bästa musiken gjordes där kulturer blandades och fick ge till varandra, vilket var hans erfarenhet efter att ha rest världen över och studerat.
Min fråga nu är då: Varför finns det så lite jazz idag?
Samhällets törst efter jazz visas klart och tydligt när en artist som Norah Jones slår igenom så omfattande och stort. "Her debut album Come Away With Me sold 18 million copies worldwide and won 5 Grammy Awards in 2003" - last.fm
Det var en stor jazzrevolution i internationella världen runt 1920-talet. Men det förbjöds på många håll i världen i samband med stor förföljelse. Det illustreras till exempel i filmen Swing Kids från 1993 som jag faktiskt har i min ägo hemma i Piteå någonstans. Den filmen handlar om när nazityskarna förföljer Django-älskande*, swingdansande ungdomar för sina fria och härliga hjärtan. Japanerna förbjöd också jazzen runt det sena 30-talet, men när amerikanarna invaderade och vann kriget så växte jazzen explosionsartat där runt 40- och 50-talet. Massor med jazzklubbar finns idag i Japan och också på många andra håll i världen - jag älskar Åhléns-storsäljaren jag köpte, Rain, en pocketbok som handlar om en modern kontraktsmördare i Japan som blir kär i en jazz-pianist - men vart har jazzen tagit vägen egentligen?
Jag hittade en ganska väl skriven artikel på All about JAZZ hemsida:
Artikeln (öppnas i ett nytt fönster)
Han tar mycket riktigt upp att det finns massor av jazz, men att karaktären som förut funnits nu är otydlig och hänvisar, mycket riktigt, tillbaka till den klassiska musiken varifrån all dagens musik egentligen härstammar. Vi har ju haft två stora historiska steg inom musikvärlden där det första är den klassiska musiken(mycket bra musik för övrigt.[Författarens tips: Om du inte gillar Mozart o grabbarna, kolla då upp modern filmmusik liksom John Williams m.fl.])
Att det finns massor av jazz i alla dess former är inte konstigt med tanke på hur mycket musik det finns. Vi är nu över 6 miljarder människor på jorden och musik har aldrig vart så stort i alla dess former. Dessutom handlar det inte bara om musikerna respektive publiken längre utan musiken har kommit till folket mer och mer i och med idol-intagningar osv. Men vart är vi på väg?
Jag känner att det tredje och det sista, märk det sista, steget i musikvärlden ska komma. Från klassisk, till jazz till ... vadå? Det återstår att se. Men jag känner på mig att stepping och breakdance kommer ha en naturlig del i det hela ;p
* Django Reinhardt
** Efter att ha kollat up lite hitlistor ser jag att Lifehouse fanns med där uppe i den amerikanska och de kan jag ju erkänna som bra, faktiskt.
Läs också:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazz
Ätit idag:
Kladdkaka med havrekuddar. Klockan är nästan fyra och jag har inte ätit något annat än det. Däremot har jag ätit mååånga havrekuddar :)
Vad är då jazzens plats i mitt hjärta?
Ollezz är min jazziga mail
Dazzling är ett av mina favoritord
En av mina bästa konserter är jazzafton på EFS i Bersika med Tobias Helen på kontrabas, den där kände Pitekillen jag glömt namnet på nu som spelade typ elhammond eller något sådant och deras fruar som sjöng till någon trummis ackompanjemang.
Min favoritanimeserie är Cowboy Bebop(vilken DVD-box jag för övrigt har i min ägo förstås) som har jazzmusik som ett tydligt tema.
Miles Davis - Kind of Blue är en av mina absoluta favoritskivor
Judeinspirerade Jamie Cullum ligger i CD-spelaren just nu
Norah Jones är min favoritartist på "the hit charts"(och typ den enda jag skulle lyssna på därifrån :P ) **
Både Japan och Jazz börjar med "Ja".
"Ja" är på det svenska språket jakande, medhållande, positivt... Något som till stor del finns i mitt liv. Sen har vi ju den underbara bibelversen i Andra Koritierbrevet 1:19-20(Bibeln) för er som är intresserade av det.
Ja, det finns mycket att säga, men jag ska inte ge er allt på en gång. Jazz är bra i alla fall. Liksom jag skrev i inlägget innan så finns det vissa ytterligare färgningar till musiken förutom grunden. Jazzen, som växte fram i blandkulturella sammanhang i ett kristet, nytt USA som präglades av fritänkande, nyskapande och kreativitet, den består mycket riktigt inte bara av en vanlig musikkärna utan präglas av synkopspelande, swing, blå toner och mer för att göra musiken riktigt levande. Jag var på ett seminarium med Bob Brozman en gång i mina gymnasieår och blev där påmind om vikten av rytmer och icke-tons-ljud(klatschningar osv som han nyttjade genom att slå på sin gitarr.) Han berättade också om att den bästa musiken gjordes där kulturer blandades och fick ge till varandra, vilket var hans erfarenhet efter att ha rest världen över och studerat.
Min fråga nu är då: Varför finns det så lite jazz idag?
Samhällets törst efter jazz visas klart och tydligt när en artist som Norah Jones slår igenom så omfattande och stort. "Her debut album Come Away With Me sold 18 million copies worldwide and won 5 Grammy Awards in 2003" - last.fm
Det var en stor jazzrevolution i internationella världen runt 1920-talet. Men det förbjöds på många håll i världen i samband med stor förföljelse. Det illustreras till exempel i filmen Swing Kids från 1993 som jag faktiskt har i min ägo hemma i Piteå någonstans. Den filmen handlar om när nazityskarna förföljer Django-älskande*, swingdansande ungdomar för sina fria och härliga hjärtan. Japanerna förbjöd också jazzen runt det sena 30-talet, men när amerikanarna invaderade och vann kriget så växte jazzen explosionsartat där runt 40- och 50-talet. Massor med jazzklubbar finns idag i Japan och också på många andra håll i världen - jag älskar Åhléns-storsäljaren jag köpte, Rain, en pocketbok som handlar om en modern kontraktsmördare i Japan som blir kär i en jazz-pianist - men vart har jazzen tagit vägen egentligen?
Jag hittade en ganska väl skriven artikel på All about JAZZ hemsida:
Artikeln (öppnas i ett nytt fönster)
Han tar mycket riktigt upp att det finns massor av jazz, men att karaktären som förut funnits nu är otydlig och hänvisar, mycket riktigt, tillbaka till den klassiska musiken varifrån all dagens musik egentligen härstammar. Vi har ju haft två stora historiska steg inom musikvärlden där det första är den klassiska musiken(mycket bra musik för övrigt.[Författarens tips: Om du inte gillar Mozart o grabbarna, kolla då upp modern filmmusik liksom John Williams m.fl.])
Att det finns massor av jazz i alla dess former är inte konstigt med tanke på hur mycket musik det finns. Vi är nu över 6 miljarder människor på jorden och musik har aldrig vart så stort i alla dess former. Dessutom handlar det inte bara om musikerna respektive publiken längre utan musiken har kommit till folket mer och mer i och med idol-intagningar osv. Men vart är vi på väg?
Jag känner att det tredje och det sista, märk det sista, steget i musikvärlden ska komma. Från klassisk, till jazz till ... vadå? Det återstår att se. Men jag känner på mig att stepping och breakdance kommer ha en naturlig del i det hela ;p
* Django Reinhardt
** Efter att ha kollat up lite hitlistor ser jag att Lifehouse fanns med där uppe i den amerikanska och de kan jag ju erkänna som bra, faktiskt.
Läs också:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jazz
Ätit idag:
Kladdkaka med havrekuddar. Klockan är nästan fyra och jag har inte ätit något annat än det. Däremot har jag ätit mååånga havrekuddar :)
Digeridoos och spansk musik
Musik är ett intressant tema... och ett mäktigt vapen. I bibeln finns det en story om hur en armé en gång sätter lovsångare som prisar Gud först i leden och Israel vinner då segern utan att soldatstyrkan behöver lyfta ett finger. Om du säger att bibeln är just bara det, stories, eller faktiska verkliga händelser är egentligen inte relevant. Det relevanta och intressanta är musik och kraften i musik.
Musik är kraft.
Så, med den definitionen klar, låt oss titta på hur det ser ut i världen...
Afrika är ett landområde som alltid lockat mig. Framför allt, har jag insett på senare år, är jag intresserad av Senegal och västafrikaområdet därikring. Ghana är väldigt hett också och jag tror att mitt nästa resmål till Afrika kan vara där. Det intressanta i det området är deras sjukt duktiga trummisar. Trummor och rytmer ligger i blodet hos det här folket... En 6-åring lär sig att hålla två olika rytmer med varsin hand, något som få västerlänningar idag klarar av, och sen blir det mycket mer avancerat än det. För att en västerlänning ska kunna hänga med överhuvudtaget så måste han tydligt markera taktslagen. 1:a... 3:e... 2:a... 4:e... Om jag ska förklara det hyfsat enkelt för dig så har du kanske hört att vi har trummisar som spelar på trumset. I svensk musik, och mer, så markerar de alltid 1:a och 3:e slaget med baskagge respektive trumvirvel. Det är därför vi dansar så dåligt. Vi bara hoppar...
Afrikanerna, framför allt i den regionen i västafrika, dansar runt takten och utmanar med den och mycket mer. Man skulle kunna analysera djupt här, men så djupt ska jag inte gå så att jag snöar in mig ;p
Visst, jag kan erkänna att i gammal folkkultur så finns det här i svensken och polacken också, men det saknar betydelse vid en sådan överskådlig analys som jag försöker göra här. Det handlar mer om att se huvuddragen, vart den största Kärleken sitter, om du förstår vad jag menar. För det du älskar är alltid det du slutar upp med att göra i slutänden, eventually, som de säger på engelska.
Sen i andra världens ände så finner du östra asien. Där har musiken utvecklats så att man jobbar mycket med vibrato och "osedda"(egen definition) toner. Alltså de tar toner mellan de toner vi vanligen tar för att utöka bredden och djupet, dimensionen på sin musik. Höjden, när man talar om musik, är ju vilken frekvens den har medan bredd och djup är mer vilket spektra den täcker och liknande. De här asiaterna då, vad är märkbart i deras musik? Jo, när de spelar långsamt finner du ofta långa vibraton(toner som rör sig så det låter t.ex. di-aw-i-aw istället för diiiii) och när de spelar snabbt då satsar de mycket på att hoppa från ton till ton och täcka vissa spektran. På det viset kan du ta toner som kanske inte harmoniserar så bra med varandra utan krockar litegrann och så skapar du spänningar i musiken. Utmanande för ett vältränat, stämenligt, harmoniserat västerlänningsöra, men väldigt roligt :) Det är ju inte spänningar så pass länge att det låter illa. Å andra sidan har jag lärt mig gilla vissa delar i death metal och annat när man medvetet gör väldigt stora spänningar och låter det gå förbi. En kompis kan konstatera att jag har väldiga skärande skrik om jag vill, som jag tycker är musikaliska och väldigt roliga.
Du hör kanske att jag funnit mig i asiatisk musik och afrikansk musik och fattat tycke för det. Ja, det gäller väl även den västerländska musik som vi lever och rör oss i, men den behöver jag väl inte ta upp.
Hur är det då med resten av världen? Aboriginerna på Australien har sina digeridoos, Ryssarna har sin balalajka och sydamerikanerna och spanjorerna har sina maracas, kastanjer och grejer. Det finns mycket kvar att utforska och jag har inte lärt känna allt, men jag ska se mer.
Over and out
Power to the jazz! (nästa inlägg)
Musik är kraft.
Så, med den definitionen klar, låt oss titta på hur det ser ut i världen...
Afrika är ett landområde som alltid lockat mig. Framför allt, har jag insett på senare år, är jag intresserad av Senegal och västafrikaområdet därikring. Ghana är väldigt hett också och jag tror att mitt nästa resmål till Afrika kan vara där. Det intressanta i det området är deras sjukt duktiga trummisar. Trummor och rytmer ligger i blodet hos det här folket... En 6-åring lär sig att hålla två olika rytmer med varsin hand, något som få västerlänningar idag klarar av, och sen blir det mycket mer avancerat än det. För att en västerlänning ska kunna hänga med överhuvudtaget så måste han tydligt markera taktslagen. 1:a... 3:e... 2:a... 4:e... Om jag ska förklara det hyfsat enkelt för dig så har du kanske hört att vi har trummisar som spelar på trumset. I svensk musik, och mer, så markerar de alltid 1:a och 3:e slaget med baskagge respektive trumvirvel. Det är därför vi dansar så dåligt. Vi bara hoppar...
Afrikanerna, framför allt i den regionen i västafrika, dansar runt takten och utmanar med den och mycket mer. Man skulle kunna analysera djupt här, men så djupt ska jag inte gå så att jag snöar in mig ;p
Visst, jag kan erkänna att i gammal folkkultur så finns det här i svensken och polacken också, men det saknar betydelse vid en sådan överskådlig analys som jag försöker göra här. Det handlar mer om att se huvuddragen, vart den största Kärleken sitter, om du förstår vad jag menar. För det du älskar är alltid det du slutar upp med att göra i slutänden, eventually, som de säger på engelska.
Sen i andra världens ände så finner du östra asien. Där har musiken utvecklats så att man jobbar mycket med vibrato och "osedda"(egen definition) toner. Alltså de tar toner mellan de toner vi vanligen tar för att utöka bredden och djupet, dimensionen på sin musik. Höjden, när man talar om musik, är ju vilken frekvens den har medan bredd och djup är mer vilket spektra den täcker och liknande. De här asiaterna då, vad är märkbart i deras musik? Jo, när de spelar långsamt finner du ofta långa vibraton(toner som rör sig så det låter t.ex. di-aw-i-aw istället för diiiii) och när de spelar snabbt då satsar de mycket på att hoppa från ton till ton och täcka vissa spektran. På det viset kan du ta toner som kanske inte harmoniserar så bra med varandra utan krockar litegrann och så skapar du spänningar i musiken. Utmanande för ett vältränat, stämenligt, harmoniserat västerlänningsöra, men väldigt roligt :) Det är ju inte spänningar så pass länge att det låter illa. Å andra sidan har jag lärt mig gilla vissa delar i death metal och annat när man medvetet gör väldigt stora spänningar och låter det gå förbi. En kompis kan konstatera att jag har väldiga skärande skrik om jag vill, som jag tycker är musikaliska och väldigt roliga.
Du hör kanske att jag funnit mig i asiatisk musik och afrikansk musik och fattat tycke för det. Ja, det gäller väl även den västerländska musik som vi lever och rör oss i, men den behöver jag väl inte ta upp.
Hur är det då med resten av världen? Aboriginerna på Australien har sina digeridoos, Ryssarna har sin balalajka och sydamerikanerna och spanjorerna har sina maracas, kastanjer och grejer. Det finns mycket kvar att utforska och jag har inte lärt känna allt, men jag ska se mer.
Over and out
Power to the jazz! (nästa inlägg)
Piratkopiering och ett vansinnigt bra album
Så nu har jag äntligen About A Burning Fire. Jag insåg när jag lyssnade på det nu att det är mitt favoritalbum tillsammans med ett av Disciple. Det roliga är ju att jag har lyssnat på det i nästan tre år nu, men jag har inte insett det förens nu. Jag har vuxit så i min kvalité som lyssnare. Från början tyckte jag att texterna var inte helt fullt ut bra, något som är viktigt för mig för att jag mer ska kunna enas med musiken. Sen var inte sångaren riktigt min stil och det var bara två riktiga Ollehits på skivan. Såsmåningom, när jag vant mig mer vid sån sång när de skrek lite och sånt -jag hade inte lyssnat på sånt innan- så tyckte jag en låt till var bra också för jag tyckte han skrek ganska snyggt och sådär. Nu har jag lagt bort mitt fula tycke och insett att det är ett superbt album precis i min stil, men det är absolut inte något jag skulle skrivit själv. Det gör det ganska fulländat som ett album jag köper i butik :) Jag skulle kunna skriva mycket om hur bra det faktiskt är, men du kan väl kolla in deras myspace. Där finns titellåten så att man kan stream:a den, eller "flöda", om man ska sluta med svengelska termer. Där finns också två gamla låtar och en från The Great Depression har också några klipp från TGD på deras officiella hemsida under "Audio".
Sen måste man lyssna på musik på hög volym och ju bättre högtalare desto bättre när man ska lära känna den väl. Har man dåliga högtalare kan man balansera det genom att ta högre volym :p Men var rädd om hörseln! Lyssna inte högt för länge. Man måste tänka på att hörlurar är farliga eftersom ljudkällan kommer så nära inpå och sånt där också. Ha TV-apparater och oljud runt omkring avstängt så att musiken hörs tydligare.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=6733373
http://www.blindsideonline.com/
Vad gäller piratkopering så är det bara att lägga ner. Sånt är så löjligt.
Det har blivit en sån innegrej att massladda ner ton med album och hitta ny musik jämt. Så bakgrundslyssnar man sig less på musiken så att man måste skaffa sig något nytt sen. Typ sånt grunt, sämst musiknjutande var det jag gjorde förr också och jag höll på att missa en sådan ruggig pärla som About A Burning Fire! Jag insåg någon gång i somras eller då att en av de Ollehitsen jag nämnde var mycket bättre än jag trodde. Det var inte bara lite bra musik utan det var också jättebra text och hjärta, något jag först inte trodde. Plötsligt blev låten vansinnigt levande för mig igen och jag insåg att den har #1 spot bland låtar tillsammans med några andra. Bara för den låtens skull nästan bestämde jag mig för att köpa albumet och insåg då, när det var levererat, hur bra det faktiskt var. Långa, ständiga relationer när man lära känna varandra är bäst och inte one night stands. Det här gäller musik också. Bra musik måste man inte byta varannan vecka. Vet du vad det här betyder? Du behöver inte masskonsumera, ladda ner allt. Du kan köpa några album.
Om du inte tycker att du har pengar så kan jag säga att det finns gott om gratis downloads på bands hemsidor, flödesstationer, myspace och så kan man låna skivor av kompisar också. "Men det tar ju arbete och tid å min sida att leta reda på det jag vill ha". Ja, det stämmer. Har du inte pengar så att du kan betala för någon annans tid och arbete så får du jobba för att få det du vill ha. Det är inte mer än rimligt. Det är bättre att arbeta och få lön för det(leta free downloads, bra radiostationer osv) än att stjäla.
Sen kanske du säger till mig att skivbolagen(eller filmbolag och sånt, men mest musikindustrin) tar pengarna och det går inte till artisterna som gör musiken och därför främjar inte ett köp utvecklingen av musik. Jag håller med att hela grejen med musikindustrin är hemsk, löjlig, patetisk, dålig... Att massproducera musik och skapa hits är billigt. Att band ska bli signerade för att lyckas är surt. Hela idén med att ta en genväg till rekam i massmedia och bra studios genom ett skivbolag är patetisk. Att det finns en hög överklass med kontakter och status i skivbolag etc kan göra en illamående. Nej, artisterna på kreativa fronten borde ge upp hela idén med genvägar. Gå den långa, goda vägen för att vinna folkets hjärta, sprida sin kreativitet, tjäna sitt leverne, få ära och berömmelse. Gör som Mattias "IA" Eklundh och starta ett eget skivbolag... Hyr studios själva... Ge ut noveller på internet innan du trycker böcker... Lär dig filmredigeringsprogram... Ha en konsert i en lada ute på landet
Jag vet inte, men gör det och gör det rätt. Vi behöver en revolution på det här området. Trenderna som har gått inom musikvärlden och andra är sjuka. Snart visar sig spetälskan i att kroppsdelar faller av döda, eller börjar det redan hända?
Fel som det är kan man ändå inte bara sluta köpa musik bara för att det är en hel del fel på tråden. Man kan inte sluta betala skatt bara för att politikerna har en hel del fnurr på tråden där också. Det löser inga problem att sitta och trycka på dina pengar för att få något gjort. Det behövs utförande handlingar. Gör rätta investeringar och köp och skapa du själv den värld som är bra och passar för välmåendet. Man kan inte sitta och vänta på att någon annan fixar till allt och bara följa strömmarna. Då går det ändå bara fel.
www.freakguitar.com är IA Eklundhs site.
Sen måste man lyssna på musik på hög volym och ju bättre högtalare desto bättre när man ska lära känna den väl. Har man dåliga högtalare kan man balansera det genom att ta högre volym :p Men var rädd om hörseln! Lyssna inte högt för länge. Man måste tänka på att hörlurar är farliga eftersom ljudkällan kommer så nära inpå och sånt där också. Ha TV-apparater och oljud runt omkring avstängt så att musiken hörs tydligare.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=6733373
http://www.blindsideonline.com/
Vad gäller piratkopering så är det bara att lägga ner. Sånt är så löjligt.
Det har blivit en sån innegrej att massladda ner ton med album och hitta ny musik jämt. Så bakgrundslyssnar man sig less på musiken så att man måste skaffa sig något nytt sen. Typ sånt grunt, sämst musiknjutande var det jag gjorde förr också och jag höll på att missa en sådan ruggig pärla som About A Burning Fire! Jag insåg någon gång i somras eller då att en av de Ollehitsen jag nämnde var mycket bättre än jag trodde. Det var inte bara lite bra musik utan det var också jättebra text och hjärta, något jag först inte trodde. Plötsligt blev låten vansinnigt levande för mig igen och jag insåg att den har #1 spot bland låtar tillsammans med några andra. Bara för den låtens skull nästan bestämde jag mig för att köpa albumet och insåg då, när det var levererat, hur bra det faktiskt var. Långa, ständiga relationer när man lära känna varandra är bäst och inte one night stands. Det här gäller musik också. Bra musik måste man inte byta varannan vecka. Vet du vad det här betyder? Du behöver inte masskonsumera, ladda ner allt. Du kan köpa några album.
Om du inte tycker att du har pengar så kan jag säga att det finns gott om gratis downloads på bands hemsidor, flödesstationer, myspace och så kan man låna skivor av kompisar också. "Men det tar ju arbete och tid å min sida att leta reda på det jag vill ha". Ja, det stämmer. Har du inte pengar så att du kan betala för någon annans tid och arbete så får du jobba för att få det du vill ha. Det är inte mer än rimligt. Det är bättre att arbeta och få lön för det(leta free downloads, bra radiostationer osv) än att stjäla.
Sen kanske du säger till mig att skivbolagen(eller filmbolag och sånt, men mest musikindustrin) tar pengarna och det går inte till artisterna som gör musiken och därför främjar inte ett köp utvecklingen av musik. Jag håller med att hela grejen med musikindustrin är hemsk, löjlig, patetisk, dålig... Att massproducera musik och skapa hits är billigt. Att band ska bli signerade för att lyckas är surt. Hela idén med att ta en genväg till rekam i massmedia och bra studios genom ett skivbolag är patetisk. Att det finns en hög överklass med kontakter och status i skivbolag etc kan göra en illamående. Nej, artisterna på kreativa fronten borde ge upp hela idén med genvägar. Gå den långa, goda vägen för att vinna folkets hjärta, sprida sin kreativitet, tjäna sitt leverne, få ära och berömmelse. Gör som Mattias "IA" Eklundh och starta ett eget skivbolag... Hyr studios själva... Ge ut noveller på internet innan du trycker böcker... Lär dig filmredigeringsprogram... Ha en konsert i en lada ute på landet
Jag vet inte, men gör det och gör det rätt. Vi behöver en revolution på det här området. Trenderna som har gått inom musikvärlden och andra är sjuka. Snart visar sig spetälskan i att kroppsdelar faller av döda, eller börjar det redan hända?
Fel som det är kan man ändå inte bara sluta köpa musik bara för att det är en hel del fel på tråden. Man kan inte sluta betala skatt bara för att politikerna har en hel del fnurr på tråden där också. Det löser inga problem att sitta och trycka på dina pengar för att få något gjort. Det behövs utförande handlingar. Gör rätta investeringar och köp och skapa du själv den värld som är bra och passar för välmåendet. Man kan inte sitta och vänta på att någon annan fixar till allt och bara följa strömmarna. Då går det ändå bara fel.
www.freakguitar.com är IA Eklundhs site.
ARRRGARHAEe
Skrev precis mitt längsta inlägg hittills. Det tog 50 minuter och var sjukt bra med sjukt mycket hjärta. Sen när jag trycker på knappen så ber idiotblogg.se nördstörd mig att logga in. All text borta. Får lära mig den svåra vägen säkerhetskopiera text och fixa... -_-
Hade iaf en finsmakarkväll idag med nötkött i gorgonzola till pasta. Svenskt nötkött, halvtaskiga EU-importer har jag inte mycket till övers för. Vi borde bara lämna den där skräpunionen, sluta betala medlemsavgift och allt härligt man då slipper. Jag kan se blondinen med ett stort leende säga i jättesmörig reklam-stil: "Sverige - Landet som flyter som en kork i strömmen" Hurray...
Sen till efterrätt blev det en "Bisses mintbakelse". Mumma! Men det var bra riv i den där italienska gorgonzolan jag hade köpt och mycket hade jag i också. Fick mig att tänka på att det skulle vara perfekt matchning med lite thaismak på. Lite sur-chilli-örtgrejsmak som nån rätt som jag inte vet namnet på. Jag är inte så bra på asiatisk mat, men jag åker ju ner så att jag kan lära mig! Gorgonzolans touch påminde lite om "Black bean sauce", något som däremot är vanligt att använda där nere i trakten, fast finare. Men som sagt, hade jag haft en Mama:s nudlar med någon räkrättsgrej så hade jag tagit den kryddmixen och förhärligat rätten till vad jag tror hade varit ett mästerverk.
... mer om kryddmixar och Mama:s nudlar kommer i senare inlägg i bloggen!
Så har jag äntligen fått mitt album på posten också. Det var två månader sen jag beställde Blindside - About A Burning Fire på CDON. Nu har de makulerat beställningen pga att de inte har skivan så jag beställde från Ginza istället. Det blev ganska bra ändå, men det tog lång tid. Men det blev rätt bra ändå för jag beställde för dryga 600 på CDON och då blir det utan frakt, vilket var fint. Men en skiva som de tog för 159kr har jag nu köpt inkl. frakt för 108kr på Ginza och då tog det mån-tis-ons och torsdag droppade den ner i brevlådan. Så jag handlade inte för 600kr på CDON, fick fri frakt och köpte skivan jag ville ha billigare.
Jaja, nog om tråkiga praktiska smådetaljer, nu vill jag tala om albumet.
Det är #1 spot tillsammans med Disciple - Selftitled. Otroligt bra, verkligen min stil, jag skulle aldrig skrivit sån här musik själv... Sugoi desu, superbt, fast på japanska ;)
... mer om ett fantastiskt album i nästa inlägg
Dessutom en total diss av piratverksamhet och jag skriver en massa bra grejor till varför man inte ska syssla med det och varför det ska hållas olagligt.
Stay tuned
Hade iaf en finsmakarkväll idag med nötkött i gorgonzola till pasta. Svenskt nötkött, halvtaskiga EU-importer har jag inte mycket till övers för. Vi borde bara lämna den där skräpunionen, sluta betala medlemsavgift och allt härligt man då slipper. Jag kan se blondinen med ett stort leende säga i jättesmörig reklam-stil: "Sverige - Landet som flyter som en kork i strömmen" Hurray...
Sen till efterrätt blev det en "Bisses mintbakelse". Mumma! Men det var bra riv i den där italienska gorgonzolan jag hade köpt och mycket hade jag i också. Fick mig att tänka på att det skulle vara perfekt matchning med lite thaismak på. Lite sur-chilli-örtgrejsmak som nån rätt som jag inte vet namnet på. Jag är inte så bra på asiatisk mat, men jag åker ju ner så att jag kan lära mig! Gorgonzolans touch påminde lite om "Black bean sauce", något som däremot är vanligt att använda där nere i trakten, fast finare. Men som sagt, hade jag haft en Mama:s nudlar med någon räkrättsgrej så hade jag tagit den kryddmixen och förhärligat rätten till vad jag tror hade varit ett mästerverk.
... mer om kryddmixar och Mama:s nudlar kommer i senare inlägg i bloggen!
Så har jag äntligen fått mitt album på posten också. Det var två månader sen jag beställde Blindside - About A Burning Fire på CDON. Nu har de makulerat beställningen pga att de inte har skivan så jag beställde från Ginza istället. Det blev ganska bra ändå, men det tog lång tid. Men det blev rätt bra ändå för jag beställde för dryga 600 på CDON och då blir det utan frakt, vilket var fint. Men en skiva som de tog för 159kr har jag nu köpt inkl. frakt för 108kr på Ginza och då tog det mån-tis-ons och torsdag droppade den ner i brevlådan. Så jag handlade inte för 600kr på CDON, fick fri frakt och köpte skivan jag ville ha billigare.
Jaja, nog om tråkiga praktiska smådetaljer, nu vill jag tala om albumet.
Det är #1 spot tillsammans med Disciple - Selftitled. Otroligt bra, verkligen min stil, jag skulle aldrig skrivit sån här musik själv... Sugoi desu, superbt, fast på japanska ;)
... mer om ett fantastiskt album i nästa inlägg
Dessutom en total diss av piratverksamhet och jag skriver en massa bra grejor till varför man inte ska syssla med det och varför det ska hållas olagligt.
Stay tuned