Bra på TV

I lördags var Danne och Linda här i Pite på visit ifrån Umeå. Det var trevligt och lördagskvällen blev en mördarkväll, med först filmen American Psycho 2 och sedan ett gäng avsnitt Dexter. De flesta andra försvann ganska fort däremot, eftersom de inte har någon som helst uthållighet ;D är jätteschysst att vara uppe till typ 8 och sova sen på dagen nu. Natten är sval och morgonen är jättesolig, men ändå inte lika het och kvalmig. Schysst att bo i norra Sverige ^_^

Jag tyckte inte om Dexter i början, men nu visade de avsnitt från säsong två och det var jättebra! I första säsongen har han för kort hår och är allmänt dryg. I säsong två så slipper man introduktionsbiten utan då blir det hardcore när han börjar gå i terapigrupp, börjar få hopp om annorlunda liv och plötsligt så är det värsta djupet i serien istället för det grunda, dryga som vart innan. Sjukt najs. Lila är riktigt, riktigt bra karaktär och det är en allmänt bra säsong. Ska bli intressant att se vad som händer i trean och fyran som snart släpps.

Sen har ju 5:an börjat sända vinterns/vårens So You Think You Can Dance! Världens bästa TV-program. Uttagningarna är färdiga nu and we're aobut to get serious in Las Vegas. Missa inte det, ikväll kl 22, t.ex.

yappa wappa wappa yaow
hehåå

Happ hupp



Vet att jag inte skriver så mycket här, men det känns inte alls värt ansträngningen. Du är välkommen att försöka få mig att prioritera upp att göra inlägg... men jag tror att många uppskattar att man inte uppdaterar 1000ggr och att det går bra att läsa sporadiskt.

Jag förbereder ganska mycket i huvet och har flera påbörjade utkast som inte blivit publicerade, men det är väldigt mycket som inte hamnar online.

Jag har pratat om inre monster förut och nu kommer jag tillbaka med det, så att man försäkrar sig om att man inte blir missförstådd :p Har hittat en bra text som är rätt så träffande från en låt av Red. Bra band. Hemsida:
Red

"Shadows"

Sunset, I close my eyes
I pretend everything's alright
Drowning in anger from all these lies
I can't pretend everything's alright
Please don't let me fall forever
Can you tell me it's over?

There's a hate inside of me like some kind of master
I tried to save you, but I can't find the answer
I'm holding on to you, I'll never let go
I need you with me as I enter the shadows

Caught in the darkness, I go blind
But can you help me find my way out?
Nobody hears me, I suffer the silence
Can you tell me it's over now?

There's a hate inside of me like some kind of master
I tried to save you, but I can't find the answer
I'm holding on to you, I'll never let go
I need you with me as I enter the shadows

I'm holding on to you [x2]
There's a hate inside of me like some kind of master
I tried to save you, but I can't find the answer
I'm holding on to you, I'll never let go
I need you with me as I enter the shadows




Finns en bra anime, som passande heter Monster. Den handlar om hur vilddjuret som är omnämnt i Uppenbarelseboken manifesterar sig i moderna Tyskland. De är rätt så brilljanta, de där japanerna :]


Monster.

bax in Piteå

ja då var man tebax här igen. Tror Peter ska komma förbi och fika sen ikväll så det blir sköjj.

Mycket grönare här nu än när jag åkte sist :D sommar-vår-övergången här är ju rätt våldsam, kan man väl säga.
Gott om folk ute på stan... jag förvånas över att pite ändå är så livligt :P ´´´´

jag sitter hela tiden och skickar länkar med fighter till Nils med Uhrls spännande matcher. Den killen vinner seriöst nästan allting nu. Han som var rätt svag tidiga nivåer har verkligen blommat ut nu runt level 10(tar ganska lång tid att komma dit). Skulle egentligen vilja spara fighterna, men de försvinner bara typ efter en dag så det skulle inte funka så bra om jag la upp länkar här.
Mellan level 9-20 börjar det verkligen bli intressant för då börjar det jämna ut sig mellan karaktärerna och man kan få rätt långa, spännande fighter. De som fuskar och kör script för att massa experience brukar gå upp på level 30 och däröver så dem slipper man när man spelar som vanligt.

URL för Uhrl: http://uhrl.mybrute.com

Robin Söderling

vilken bragd i franska öppna alltså! Grymt härligt med bra svensk tennis igen.
Förmodligen kommer han att förlora finalen mot Roger Federer. Men det är tillräckligt bra ändå. Hoppas på en väldigt bra match :D

Själv har jag racken ca 20 mil norrut och det är lite lurigt att hitta någon att lira med och sådär... men man får väl bara gilla läget.

jag är rätt nöjd nu efter en schysst tacoslunch med efterföljande espressovariant+guldnougat. Det slutade inte heller där utan vi, jag och Dan-Erik, lyckades klämma in ett psykologiskt drama starring Ashley Judd, Bug (2006). Den var rätt skön. Sen en brakskit efter brorsan åkt och man kan inte vara annat än nöjd. Tjoho

twummov

Hittade den klassiska rubriken på ett forum "Vem är den bästa trummisen?"

Självklart dyker det in idioter som säger Hellhammer och andra dödsmetaltöntar, meeeen... det funkar ju inte.
När du läst vad jag skrev så kommer du förstå att jag respekterar många sådana väldigt mycket, men main stream-andan har ju inget annat än fel. Jag har inte lyssnat så mycket på hård black metal osvosv, men jag uppskattar trummisar som Horde och en annan norsk kille som spelar i Extol. Även om Extol inte riktigt hör till kategorin, det är ju nästan lite progg-rockigt :P




men här kommer mitt svar på frågan:

"såna här trådar är ju dömda att fyllas med mycket dumt. Några förmågor har i alla fall lyckats nämna Vinnie Colaiuta och några andra...

De bleknar däremot i jämförelse med Jeff Porcaro.

Det viktigaste för en trummis i modern musik är att skapa sounds och ge låtar en viss känsla, eller touch. Om man vill ha tekniskt avancerat med skumma rytmer så gör man bäst i att kika in galna bongotrumsmästare från typ Ghana, Senegal och det området.

Rytmerna är hjärtat i musiken och definitivt *det* viktigaste instrumentet, vad gäller trummor osv. Om man vill hitta en bra trummis så bör man leta efter sådana som i princip gör band på egen hand. Jeff Porcaro är ett av de bästa exempel man kan hitta när han konstruerat genialiska grejor som Rosanna osv. Simon Philips är bara en skugga, en knapp existens i jämförelse med det egentliga hjärtat till ett av modern tids största band, Toto.
Mike Portnoy i Dream Theater är ett sånt exempel som har den rätta andan, och därför lyckas ganska bra. Även om han inte är direkt jättebra på det han gör så lyckas han och Pertucci leda ett hyfsat bra band tillsammans.
Ett helt annat superbt exempel är Aaron Gillespie från Underoath och the Almost.

Jag tycker allmänt att mycket bra sounds och utveckling finns i Japan, så det är en rekommendation"