Mer horror!
Nej, inte horor, utan engelska "horror". Att folk alltid ska projicera ut sin egen läsning istället för att läsa det som faktiskt står där... :P
2009's inneord blir def. engelskans "eerie". Eerie har ingen bättre svensk jämlike än kanske "kusligt", fast det är väl bra på sitt sätt. Eerie är lite mer stämningsmättat ord än kusligt. Svenska ord är oftast väldigt generella, så många gånger när jag mer vill sätta fingret på saker tycker jag att engelskan tjänar väldigt bra.
Om jag ska förklara eerie så skulle jag nog säga att det är den krypande läskigheten i kusligt. Det är alltså inte så barnsligt ytligt som något som bara ger dig lite gåshud, utan mer gripande som får dina sinnen att spännas.
Jag har vart inne lite på, i tidigare inlägg, att jag funnit mig mer och mer i den här mer hängivna kusligheten. Du förstår, att när en som jag, som har svårt att finna min omgivning tillräckligt intressant för att bry mig, blir ledd till att vara mer vaken känner man sig mycket mer levande igen. Litegrann som frisk luft brukar hjälpa :)
Visst, så det funkar för mig... men varför kommer det att bli till en innegrej? Förmodligen för att de flesta kommer vara less på dåliga skräckfilmer nu och bra skräck som Silent Hill och andra kommer att gå massor uppåt. Skräck har ändå vart inne sedan långt, långt tillbaka. På svartvita duken var man väldigt seriös med sina stämningsbyggande skräckfilmer :) Bland den specialeffektsmasskonsumerande publik vi har idag så kommer definitivt sådan gammal anda att återupplivas. Man lär vara förbi föga överraskande svartrockarperioder eller otrevligheter som Tandläkarfilmerna osv, vilka nått mig via rykte...
Sen ser man också till klädestrender; hur mystiska färger som turkos och lila har vart väldigt populära de senaste åren och när man förut knappt fick ha vissa mörka toner tillsammans så kommer svartkombinationer tillbaka starkare än någonsin...
things are getting ugly
brutal and ugly :)
>Här< är en rätt fin lista på skräckfilmer från 40-talet. De är rangordnade, tyvärr inte så bra.. Men det går att se ganska fort, ganska övergripligt vad som finns, däremot. 1940 var ju skräckisarna riktigt igång efter filmer som Frankenstein m.fl.
En bild från Phantom of the Opera:
2009's inneord blir def. engelskans "eerie". Eerie har ingen bättre svensk jämlike än kanske "kusligt", fast det är väl bra på sitt sätt. Eerie är lite mer stämningsmättat ord än kusligt. Svenska ord är oftast väldigt generella, så många gånger när jag mer vill sätta fingret på saker tycker jag att engelskan tjänar väldigt bra.
Om jag ska förklara eerie så skulle jag nog säga att det är den krypande läskigheten i kusligt. Det är alltså inte så barnsligt ytligt som något som bara ger dig lite gåshud, utan mer gripande som får dina sinnen att spännas.
Jag har vart inne lite på, i tidigare inlägg, att jag funnit mig mer och mer i den här mer hängivna kusligheten. Du förstår, att när en som jag, som har svårt att finna min omgivning tillräckligt intressant för att bry mig, blir ledd till att vara mer vaken känner man sig mycket mer levande igen. Litegrann som frisk luft brukar hjälpa :)
Visst, så det funkar för mig... men varför kommer det att bli till en innegrej? Förmodligen för att de flesta kommer vara less på dåliga skräckfilmer nu och bra skräck som Silent Hill och andra kommer att gå massor uppåt. Skräck har ändå vart inne sedan långt, långt tillbaka. På svartvita duken var man väldigt seriös med sina stämningsbyggande skräckfilmer :) Bland den specialeffektsmasskonsumerande publik vi har idag så kommer definitivt sådan gammal anda att återupplivas. Man lär vara förbi föga överraskande svartrockarperioder eller otrevligheter som Tandläkarfilmerna osv, vilka nått mig via rykte...
Sen ser man också till klädestrender; hur mystiska färger som turkos och lila har vart väldigt populära de senaste åren och när man förut knappt fick ha vissa mörka toner tillsammans så kommer svartkombinationer tillbaka starkare än någonsin...
things are getting ugly
brutal and ugly :)
>Här< är en rätt fin lista på skräckfilmer från 40-talet. De är rangordnade, tyvärr inte så bra.. Men det går att se ganska fort, ganska övergripligt vad som finns, däremot. 1940 var ju skräckisarna riktigt igång efter filmer som Frankenstein m.fl.
En bild från Phantom of the Opera:
Kommentarer
Trackback