Vadårå?
Vad då då? Det sista "då" syftar på en tid. Det första "då" på tillfället. Hela frågan borde väl se ut någonting i stil med "Vad, vid det tillfället, menade du i den stunden?"
Nu kan stunden och tillfället låta lika, men de är olika saker. Stunden markerar var på tidslinjen man är och tillfället positionen i systemet. Säg tidslinjen är x, då är positionen y; om man tänker sig att ställa upp ekvationer som man får lära sig i skolor nuförtiden. "Vad" refererar till punktriktningen, derivatan. Att fråga efter en persons funktion vore alldeles för komplicerat så man ber om F'(x), x och y för att kunna avgöra situationen :)
En intressant sak att lägga märke till är vilket perspektiv man får av rum-tid-väven med den här synpunkten. Lägg märke till att positionen är beroende av tiden.
Men det säger väl sig självt litegrann att om man inte har någon tid så har man ingen existens och har man ingen existens så kan man inte vara positionerad någonstans. När man säger "din tid är ute" menar man ju att man kommer försvinna från platsen, t.ex.
Utan tid så skulle inte rummet ge utslag alltså är rum helt passivt om tiden är frånvarande. Bara om det finns tid så finns det objekt som har positioner, alltså kommer rum av tid, även om det är ett helt enskiljt begrepp. Det här hör till Beroendeordningen.
... men åter till frågan:
Är du snäll?
- Vad då? [vad menade du, då du ställde den frågan?]
Vad ska jag göra?
- Vad då då? [vad för din mening, då du sa så, då, i den stunden?]
Underförstått så ifrågasätter "Vad då då" syftet, medan "Vad då" vill veta mer om innehållet. T.ex: En kritiker frågar "Vad då då?", en nyfiken frågar "Vad då?"
(huvudsakligen)
En person som jag lär fråga "Vadårå?"
En person som jag gillar lär fråga "Vadå?"
Varför de förkortade versionerna är bättre får du klura på själv.
Nu kan stunden och tillfället låta lika, men de är olika saker. Stunden markerar var på tidslinjen man är och tillfället positionen i systemet. Säg tidslinjen är x, då är positionen y; om man tänker sig att ställa upp ekvationer som man får lära sig i skolor nuförtiden. "Vad" refererar till punktriktningen, derivatan. Att fråga efter en persons funktion vore alldeles för komplicerat så man ber om F'(x), x och y för att kunna avgöra situationen :)
En intressant sak att lägga märke till är vilket perspektiv man får av rum-tid-väven med den här synpunkten. Lägg märke till att positionen är beroende av tiden.
Men det säger väl sig självt litegrann att om man inte har någon tid så har man ingen existens och har man ingen existens så kan man inte vara positionerad någonstans. När man säger "din tid är ute" menar man ju att man kommer försvinna från platsen, t.ex.
Utan tid så skulle inte rummet ge utslag alltså är rum helt passivt om tiden är frånvarande. Bara om det finns tid så finns det objekt som har positioner, alltså kommer rum av tid, även om det är ett helt enskiljt begrepp. Det här hör till Beroendeordningen.
... men åter till frågan:
Är du snäll?
- Vad då? [vad menade du, då du ställde den frågan?]
Vad ska jag göra?
- Vad då då? [vad för din mening, då du sa så, då, i den stunden?]
Underförstått så ifrågasätter "Vad då då" syftet, medan "Vad då" vill veta mer om innehållet. T.ex: En kritiker frågar "Vad då då?", en nyfiken frågar "Vad då?"
(huvudsakligen)
En person som jag lär fråga "Vadårå?"
En person som jag gillar lär fråga "Vadå?"
Varför de förkortade versionerna är bättre får du klura på själv.
Kommentarer
Trackback