Olles passioner

Jag har kommit på att allt borde vara som liftarens guide till galaxen. Allt är nonsens, så det enda som är viktigt är att göra det poetiskt. Gör man det poetiskt är det åtminstone kvalitativt nonsens

Jag har mått dåligt, mått bra, haft fantastiska upplevelser, tänk oslagbara tankar... ultimat så spelar det ingen roll.
Förut mådde jag illa. En vanlig reaktion är att försöka sluta eller bli ledsen i ögat eller annat allmänt fjant. Jag å andra sidan, på mitt initiativ, började må JÄTTEILLA. Ska det vara, ska det vara ORDENTLIGT! Så tänker en man. Som Tom i Tom's workers i One Piece i manga eller i anime i japan eller i annat-pan eller i huvvet eller i magen.

kroppen började vilja spy, jag själv blev äcklad och jag mådde illa. Samtidigt var det bättre än mycket annat. Annantidigt ska man inte tänka på ett tillfälligt stadie. Poesin är det som varar(inte som sår, inte som en bonde)
Du är inte en fast existens, du uttrycker - det är. Du äger inte ens uttrycket, du har ingenting.

En tanke sa till panke:
Olle